lördag 27 augusti 2011

Respons

Wow, vilken känsla! Kommunikation har idag nått nya höjder i bandet mellan mor och son.
Möttes nämligen av det fiaste jag någonsin sett då jag idag kikade ner och började prata med en ganska nyvaken och sömndrucken liten kille. Den lilla tittade storögt på sin mamma, följde med blicken, rörde på munnen och rätt som det var, brast det allra finaste lilla leendet upp.

Sprattlar, tittar, ler och joddlar.
Jösses, Att jag inte smallt!

1 kommentar:

Omentjej sa...

Åh! Jag började storböla när jag fick första leendet, det är så underbart, grattis! :)