Efter en mycket bra och mindre krånglig natt, känner jag mig mer utvilad.
Vi har inatt lyckats parera maten lite bättre, Malte har vaknat efter mindre antal timmar och på så sätt inte varit lika utsvulten som han annars kan vara om nätterna och i så fall vakna av ett gallskrik. Inte kul.
Lillpysen ligger nu i sin lilla liggkorg och myser förnöjt mellan sina små power naps. Jo, för det är så det ser ut här hemma. Sover bra om nätterna, mycket bra om jag ska vara riktigt ärlig. Men dagarna. Ah, vilket bestyr.
Det ska knölas, dra i tutte, bli ledsen, skrika rätt ut. Mamman stoppar i tutten, pojken blir nöjd och ser ut att vara påväg att somna. Blundar, slappnar av, drar en liten suck och så rätt som det är kör det igång igen. Knölar, bökar och drar i tutte. Efter mycket envishet slocknar snart vår groda.
I mammans famn, för det är så det ska vara enligt lilleman.
I det här kritiska läget, mellan vakenhet och sömn vill Malte inte bli störd. Envis är hans mellannamn och slår kvickt upp sina blå vid minsta ljud eller rörelse. Då är det igång igen och det. Det gillar vi inte!
Vi behöver vår lillkilles sömn, Även på dagen.
Det gör både mamman, pappan och Malten.
Vi hoppas på det bästa och önskar vår lilla kille kommer på,
att några timmars sömn på dagen inte heller är helt fel.
Idag väntas läkarbesök. Ska bli intressant.
Har även en hel del bestyr att klara av. Även det intressant.
Kvällen får bjuda på motion av formen långpromenad. Graviditetskilon, bort! Ja tack.
Det är numera målet för fröken fräken och Malten kan ju må sämre av en lång och skön kvällspromenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar