Smakbitar

Tillbaka från vår lilla fristad och kroppen känns mer utvilad än någonsin. D och jag har fått tid för varandra, vilket varit en bristvara den sista tiden då vardagen fyllts av måsten hit och måsten dit. Det slapp vi nu och fy farao vad det gjorde gott. Och det måste jag säga. Hade inte denna kvot blivit fylld hade en rikitg liten argbigga tagit fäste och säkert tagit över hela mig för att enbart ställa till jäkelskap.

Hem kom vi till flugor, djur och nya växtligheter som poppat upp under helgens sol.

Snart kan jag skörda och jag inser att fingrarna är mer gröna än vad jag först hade trott.

Nu tar vi nya tag och försöker färdigställa det som måste innan lilla lo planerar att titta ut.
Känns förövrigt som h*n håller på att krafsa sig ut i skrivande stund.
Krafst, bonk, spark i revben och ljumske.
Var snäll mot din mamma, säger jag.